Känner en sån frustration över att jag för tillfället inte har någon kontroll över mitt liv. Mår inget vidare av det alls och hoppas att det komme ordna upp sig snart. Vete katten vad jag ska ta mig till om det inte löser sig:(.

Tur att jag har min bubbi, som gör mig glad och får mig att se ett liitet ljus i den mörka tunneln. Fråga mig nu inte varför jag kallar honom för bubbi, för det kan jag inte svara på. Det har bara blivit så. :)